Ytligheter

Nu finns det ingen återvändo. Det handlar bara om ytligheter, så egentligen fattar jag inte hur jag kan sitta här och ha så jävla ont i magen. Det är färg. Jag älskar ju färg. Nu blire färgat. Håret. Jag försöker tänka "Vad är det absolut värsta som kan hända?". Får inget bra svar. Jag är ju inte rädd för att dö. Och jag tror inte att det finns någon risk att jag dör av att färga håret, fast någon någongång säkert gjort det. Så varför? Egentligen borde jag inte vara rädd för att bli fulare, om det är det allt handlar om, för det är inte så jag att jag var så jävla snygg innan heller.

Så tänkte jag när det satt där i håret. Färgen var blöt. Nu är den torkad. Jag är inte längre blondin.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Varför är hårfärg en sån identitets-fix-grej hos mig? Jag tror ingen annan bryr sig om jag är blond eller brunett. Jag är ju samma Frögan ialla fall. Eller? Är rädd för att människor att uppfatta mig annorlunda nu, men jag har ingen bra förklaring till varför, eller varför det skulle vara en dålig sak. Men jag är säker på att det iallafall kommer vara lite annorlunda. Nån kanske till och med inte känner igen mig.

"Den kloka kvinnan blir glad då hon anses vara vacker. Den vackra kvinnan blir glad då hon anses vara klok." - Selma Lagerlöf