Jag cyklar vidare

I morgon är första dagen på nya jobbet. Fast anställning för första gången i mitt liv. Borde vara glad, men jag börjar redan känna mig kallsvettig och kvävd. Har varit hemma i två dagar, efter ytterligare en sommar på resande fot i närmare tre månader. Det måste vara nåt fel på mig. Kanske måste jag köpa ett hus på landet i tillägg till min lägenhet i stan för alla pengar jag kommer tjäna, så jag i alla fall har två ställen att variera vardagen på? Min värld rör sig framåt utan att jag har en chans att påverka det, känns det som, vilket kanske är lika bra. För ibland skulle jag bara vilja stanna en stund och vara ung lite till. Inte för att jag egentligen är särskilt gammal nu, men jag är smärtsamt medveten om att jag hela tiden blir äldre vilket innebär att många dörrar stängs, det är så många saker jag önskar att jag hunnit göra...

Men, det öppnas antagligen nya dörrar. En klok man i min närhet lär ha sagt att man lever livet indelat i 7-årsperioder, om så är sant stämmer det rätt bra in på mitt liv. Jag har ett år kvar på min fjärde period - en period fylld med äventyr, många resor och flera års studier. Nästa år fyller jag 28 år och jag gissar att även om det här med 7-årsperioder inte är sant, så står jag antagligen ändå framför en stor förändring i mitt liv. Jag har pluggat färdigt, det är dags att slå sig till ro. Näst på listan står att finna en permanent lägenhet i denna stad av mitt hjärta, en som jag kan ha kvar för evigt. Och kanske en bil, för att samla ytterligare några vuxenpoäng (det är väl lika bra att köra all-in om jag nu ändå ska vara vuxen och ha ett ordentligt jobb?). Och sen får Han gärna ta och komma snart, tycker jag har väntat tillräckligt länge nu. Så jag kan få utnyttja min rätt till föräldraledighet och så att jag har nån att dela vardagen och drömhuset på landet med...

"Life is like riding a bicycle. To keep your balance you must keep moving." - Albert Einstein